Om språkmaterialism i Vagant

Intressant om den språkmaterialistiska/diskursanalytiska kritikens reduktion i Vagant, även om jag skulle vilja separera Kittler (möjligtvis med lite hjälp av DeLanda) från traditionen att tänka språket “i dess minsta beståndsdelar” och se honom mer som en nätverksteoretiker som kommer förbi dikotomin mellan en helhet och dess delar.